När det kommer till kaffe kan de flesta svenskar känna igen sig i att man njuter lite extra av en god kopp kaffe. Men när Starbucks kom till stan känns det nästan som om något istället gick sönder.
Med nespresso kapslar från Caffesso kan vi när vi vaknar varje morgon få det där goda kaffet som vi drömmer om hela natten och som vi behöver för att bli till människor och orka med en hel dag. men när vi är på stående fot genom vårt hektiska liv måste vi förlita oss på att andra ställen kan servera bra kaffe – vilket det finns, i alla fall om man befinner sig i Stockholm. Med VM tävlingar för att bli bästa baristan i världen kan man få kunskap om att bli bäst, och då Dn.se korar årets bästa café som är ett pris i Gulddraken vet vi med säkerhet att det finns ett bra fik med bra kaffe i alla stadsdelarna. Så, med handen på hjärtat hade det kanske varit bäst om självgoda Starbucks aldrig satte sin fot på svensk mark, förutom Arlanda då, men flygplatser är ju internationell mark.
Upplevelsen är här, och inte lika god
Enligt en artikel i svd.se kan vi följa en upprörd skribent som talar ut om Starbucks självgodhet och att det inte alls är så fantastiskt att kedjan nu kommit till Sverige. Att man får en ”Starbucksupplevelse i varje klunk man tar”. Och vi kan inget annat än att hålla med skribenten för så är fallet. Vi behöver inte Starbucks här – vi behöver det utomlands. Vi behöver få känna att vi inte alltid kan få en svindyr sojalatte med extra shot och extra kanel. Vi behöver få längta. Nu när vi inte behöver åka utomlands för att se en Starbucks och utbrista glädje har kedjan förlorat sin charm och den har blivit till vardag. Den där muggen man har hemma med Starbucksloggan tar man inte längre fram, för det är nu lika med att man skulle ha en Waynes mugg hemma.
Så, länge leve det egna kapselkaffe, det kan man i alla fall lita på.